Fenomenet Moleskine

20Sep06

I Sverige verkar det inte vara så många som känner till anteckningsboken Moleskine, men internationellt får den en allt större publik. Från början var Moleskine själva sättet bokbindarna satte ihop anteckningsböckerna men efterhand dalade intresset och traditionen dog ut. 1986 lade den sista tillverkaren av Moleskine ner verksamheten.

Det dröjde fram till 1998 innan företaget Modo & Modo tog upp verksamheten igen. Ben McConnell har en bra genomgång om hur företaget lyckades hitta kärnvärdena i produkten och ett marknadsföringskoncept som fungerade.

Franceschi was calling from Milan, Italy. He was the co-owner of Modo & Modo, maker of Moleskine, a decidedly untechnical, richly traditional notebook favored by designers and artists. Franceschi was calling because Frasco has built a solid following with Moleskinere, a blog that the Frasco started on a whim one day in 2004. Now some 5,000 people per day visit Moleskinere to share their stories about the small black notebook that decades earlier had been the journal and sketchpad of Vincent Van Gogh, Henri Matisse and Ernest Hemingway.

Church of the Customer Blog: Moleskine: How to revieve a brand

Vem är det då som köper dessa anteckningsblock? Den största gruppen nu verkar vara de som praktiserar “Getting Things Done”, där det är direkt nödvändigt att alltid ha ett bra anteckningsblock med sig. Men en annan snabbt växande grupp verkar vara dem som har gett upp att få en effektiv, produktiv, datorbaserad arbetsmiljö och helt enkelt förlitar sig på traditionella metoder för att få sitt jobb gjort så effektivt som möjligt.

Well, as listeners of The Productivity Show already know, I finally broke last week and have abandoned technology as my primary productivity tool in favour of a Moleskine. The one I’m using is a large lined notebook. And okay, there is something strangely primitive-yet-seductive about writing, with a real pen, on real paper. You got me. It’s just like a Tablet PC but strangely different. It doesn’t take ten minutes to boot. I don’t need to calibrate the book each time I use it. The battery life is pretty good, the fan is quiet, and it doesn’t get too hot on my lap. It doesn’t make any loud booting up noise when I open it in a café. The screen resolution is pretty good in sunlight. And I don’t need to synch it between multiple PCs and PDAs. I won’t get separate out of date versions of my task list appearing in multiple folders scattered across my PC.

Cameron’s Brain: Moving to the moleskine (via Deadly Bloody Serious)

Trots den ständiga utvecklingen av hårdvara och program verkar den vanliga anteckningsboken fortfarande vara oslagbar i många sammanhang och som jag skrivit innan är teknik inte alltid rätt svar på produktivitet. Vad gäller just tillverkaren Moleskine verkar framtiden vara oviss efter att tillströmningen av kunder gjort att kvalitén blivit haltande på senare tid.

Bonuslänk: Tips för att skriva bättre anteckningar

Uppdaterat 2006-10-23:

* Paperblanks. Moleskine har fått konkurrens. Brokigare och med betydligt större bredd än sin konkurrent verkar Paperblanks vara ett bättre alternativ. Vad jag vet så har butikskedjan Svanströms plockat in det i sortimentet. Samtidigt kan den som tycker det blir för mycket skrivande och för lite ritande, bör läsa Leonardo da Vincis anteckningsböcker. Där ser man hur mästaren kombinerade förklaringar med ritningar - det som Tony Buzan utvecklade till mindmaps. Datorn är ute, riktiga anteckningsböcker är grejen.

Sidea.se/emanuel: Triss i bäst

Andra bloggar om: getting things done, moleskine, produktivitet, teknik.

Filed under: Tumblelog   |